3 månader har redan passerat...

 

Min underbart fina farfar kom fram till mig för någon vecka sedan och förklarade att vi två skulle prata mellan 4a ögon. Jag trodde det var något allvarligt så nervös som jag blev for jag hem till dem under avtalad tid. Det visade sig vara något helt annat än vad jag trott. Farfar förklarade för mig att han och farmor varit gifta i 55 år och det ville han visa uppskattning på. Så han ville att jag skulle fota deras bröllopsfoto och ordna så att de kom med i tidningen den dagen, men han ville även  köpa ett fint halsband till min farmor. Så han ville att jag skulle följa med och hjälpa honom att välja ett passande halsband, vilket jag såklart gjorde veckan därpå! Han hade dessutom tänkt kliva upp tidigt och ge henne frukost på sängen, men den planen hade tydligen farmor också, som dessutom hann före! 

Så med detta lilla inlägg vill jag bara passa på att åter igen gratulera mina underbara farföräldrar på deras smaragdbröllopsdag! Ni är guld värda och jag älskar er så otroligt mycket! 

Kram på er!!

Åh vad jag har längtat efter att få se bilderna från fotograferingen med Otilia! 

Dom blev så himla fina! 

 

Finns ännu ingen härligare upplevelse än att halvligga i soffan med sin sovande bebis på magen, och plötsligt känna hur hennes tyngd inte längre känns tyngande, snarare som att hon är en del av dig. Känns som att våra hjärtan slår i samma takt och att vi lever i en sorts symbios! Min "lilla" dotter som jag älskar över allt på denna jord är fortfarande en del av mig, en del av oss. Ett stark och lite omtumlande ögonblick faktiskt.

Du min underbara tös är allt som betyder något. Jag älskar dig högst! 

 

 

Jag tappade hakan på BVC idag!!! 

 

Idag har vi då varit på BVCkontroll + läkarbesök, vägt, mätt och kollat att allt är som det ska med lilltjejen våran. Till mammas stooora förvåning så är hon inte så himla liten längre! 

 

Otilia väger nu: 6690gram och är hela 60cm lång!! ❤️ Usch vad fort de går! 

 

 

Jag är inte 100%, MEN jag tror att älgen kommer att bli en favorit så småningom. 

 

Blev dessutom helt paff nu under tiden jag skrev detta inlägg. Jag la lilltjejen i sin spjälsäng, pigg som bara den. Men jag tänkte att om jag släcker lyset så kanske hon blir lite trött och så småningom vill sova med förhoppningsvis inte så mycket arbete från min sida.. Glömde dock helt bort henne (då hon låg där helt tyst och filosoferade för sig själv), tills sambon plötsligt kommer in i sovrummet, går förbi spjälsängen och lägger älgen vid hennes sida och sedan går till våran säng och lägger sig där. Först då slänger jag ett öga på henne och ser till min stora förvåning att hon redan somnat! Detta inte mer än 5 minuter från att jag släckt lampan! Blev till och med i min förvirring, tvungen att vända mig om till Anton en extra gång och få bekräftat av honom att hon faktiskt sover.. Stolt och lite smått häpen mamma! 

 

Mina sötnosar ❤️

Från fotograferingen med Robban tidigare idag! Kommer fler så småningom. 

 

 

 

 

 

 

 

Näst sista dagen på år 2013 blev första gången lillan var ute, utan barnvagn och bilstol. Det snöade på henne, men lika glad var hon för det! Kul med snö! 

Nu är det nytt år och nya vanor som gäller! 

Till min stora förvåning så har jag trots mina än så länge, osunda matvanor gått ned i vikt. Gissar att det är amningen som är boven i dramat. Inte mig emot! Men vill gärna komma igång med både träning och kost så jag kan se framsteget som mitt eget, inte fusk så att säga!