Finns ännu ingen härligare upplevelse än att halvligga i soffan med sin sovande bebis på magen, och plötsligt känna hur hennes tyngd inte längre känns tyngande, snarare som att hon är en del av dig. Känns som att våra hjärtan slår i samma takt och att vi lever i en sorts symbios! Min "lilla" dotter som jag älskar över allt på denna jord är fortfarande en del av mig, en del av oss. Ett stark och lite omtumlande ögonblick faktiskt.

Du min underbara tös är allt som betyder något. Jag älskar dig högst!